Main Point

Att namnge huvudtalet

Innan något kastas namnger kastaren ett huvudtal — ett tal från fem till nio. Det valet ändrar varje regel som följer.

Öppningskastet

Att kasta huvudtalet avgör direkt till kastarens fördel. Vissa andra summor avgör emot, och resten blir chansen, som sedan måste upprepas innan huvudtalet kommer tillbaka.

Varför reglerna ser ojämna ut

Det är de: vilka summor som förlorar beror på vilket huvudtal som namngavs. Den snedheten använde ett medeltida bord i stället för en husmarginal, och den är bevarad här som den var.

Sju är bästa huvudtalet

Att namnge sju ger kastaren närmast jämvikt — ett underskott på ungefär 1,4 procent. Fem eller nio är sämre, och skillnaden ligger helt i vilka summor som förlorar på öppningskastet.

En marginal byggd av regler, inte utbetalningar

Varje avräkning här betalar ett till ett. Marginalen kommer rent från reglernas snedhet — ett långt äldre sätt att bygga ett spel på än att justera vad en vinst betalar.

Allt går att räkna

Två tärningar har trettiosex utfall, tre har tvåhundrasexton. Du kan skriva ner dem alla på en sida — därför är tärningar det bästa stället att lära sig var odds kommer ifrån.

Formen på en summa

Sju dyker upp sex av trettiosex gånger, tolv en gång. Inget är viktat; formen kommer enbart av hur många sätt en summa kan byggas på. Nästan all förvirring om tärningar börjar med att glömma det.

Breda marginaler gömmer sig i exotiska fält

De enkla fälten på ett tärningsbord hör till de rättvisaste som finns. De exotiska — en exakt trippel, en sällsynt summa — bär de bredaste marginalerna på hela sajten, och det är just de som är tryckta störst.

Ritualer och resultat

Att blåsa på tärningarna, kasta hårdare, välja ögonblicket. Inget av det flyttar ett enda utfall. Ritualerna är gamla och mänskliga och helt utan verkan, och det är värt att veta innan man tillskriver dem resultat.